Jag kom efter mycket om och men fram till London, Ontario, Kanada typ tolv på natten den 31 augusti. Då var det ganska exakt 26 timmar sedan jag påbörjade resan från Hudiksvall. Mitt plan till Frankfurt blev som bekant inställt, och efter att desperat ha försökt nå Lufthansa på deras Svenska nummer (det var stängt) och deras officiella, tyska som de hänvisade till då de meddelade att planet var inställt (det var en telefonsvarare som bara pratade tyska) åkte vi ändå till Arlanda. Där tog det cirka 5 minuter för Lufthansas samarbetspartner SAS att boka om mig till ett SAS-plan till Frankfurt. Sen rullade allt på så bra som man kunde hoppas.
Så, framme i London efter 26 timmars resande. Utmattad flyttade jag in i ett litet rum som taget från valfri svensk fångvårdsavdelning. Jag sov fantastiskt bra i lånade reselakan av siden (tack Lisa!) och dagen efter vaknade jag klockan 7 lokal tid (vilket alltså var 13:00 svensk tid) och undrade panikslagen vart jag var. Sen bar det av till den första av många kommande välkomstmottagningar. En av fördelarna med att betala ett hutlöst pris för ett rum on-campus är att de sannerligen tar väl hand om dig. Vi blev bjudna på lunch, middag och bussade fram och tillbaka till Walmart för inköp av diverse viktiga prylar (läs sängkläder. Och mat).
Resten av de två veckor jag spenderat här är lite luddiga. Inte så mycket av alkohol som av det faktum att det är mycket nytt att anpassa sig till. Men jag har hunnit hänga mycket med andra utbytesstudenter, ätit på olika restauranger på stan, lagt ner rysliga summor på tråkiga saker som mat, bestick och hårdvårdsprodukter, festat med juridikstudenter, börjat plugga med juridikstudenter, fått smått panik över att jag faktiskt pluggar juridik, på engelska, i Kanada och vad tusan gör jag här jag fattar ju ingenting, tittat på amerikansk football och upplevt lite av den helt sjuka skolandan dom har här.
Campuset är fantastiskt, nästan alla är supertrevliga och intresserade av allt du har att berätta mest hela tiden, och jag tror verkligen jag kan trivas här. Fast jag saknar såklart Sverige, Stockholm, JF, Bubblan, Sara, Juristernas Hus, Fränö, Mamma, Pappa, Olof, Sigrid, Allis och allt och alla andra. Slut på snyft. Här kommer lite bilder:
Utsikt från bron jag promenerar över varje dag för att ta mig till the Law Building.
Det jag tror är det äldsta huset på campus, 200 år nånting. Tornet är Westerns officiella symbol!
Jag och Charlotte från Frankrike på Graffiti Night!
Western Mustangs maskot!
Och Western Mustangs väldigt peppade (och peppande!) cheerleaders.
I nästa avsnitt, saker som är konstiga här i Kanada! Puss! Britta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar